Jag har alltid varit en förespråkare för att rannsaka sig själv. Att sopa rent framför egen dörr. Att reflektera över sitt eget beteende. För mig har det alltid handlat om analys. Logik. Slutledning. Tills nu.

Jag har, på äldre dar, fått nya insikter och lärdomar. Rannsakning innebär mer än logisk analys. Rannsakning behöver gå djupare. Det är relativt lätt att ta till samma rationella förklaring till sitt beteende eller känsloläge och repetera det gång på gång. Men det är tuffare att gå djupare. Steg 1 är att se varför, men VAD känner jag, är svårare. Det borde vara tvärtom, men vi har lärt oss att ignorera hur det känns, vad som känns. Därför är det enklare att komma med en logisk förklaring.

Jag jobbar numera mer med att rannsaka mig i kroppen. Jag har mycket kvar att lära, men jag övar. Vad känns? Hur känns det? Var känns det? SEN kan jag börja fundera över varför. Och först därefter kan jag läka och laga. Om du bara konstaterar att det blev såhär därför att… så kommer du inte vidare. Men om du lär dig att känna igen känslan, identifiera dess behov, tillfredsställa dem, och sen fundera på var den kommer från, så kan du ta hand om den och förändra.

Bli medveten…!