”Vem ska jag tro på, tro på, tro på när…tro på när allt är så här?”. Så sjöng Thomas Di Leva 1987. Ytterst rimlig fråga fortfarande, tycker jag.

Jag är en sån typ som lyssnar på många olika ”experter”, forskare och engagerade personer.

Tyvärr ställs de olika åsikterna sällan mot varandra i samma samtal. DET hade verkligen genererat kunskap. Jag gissar att det är läskigt att gå in i debatt med någon om något så känsligt (faktiskt) som kost och hälsa och kanske riskera att bli ertappad med att ha fel om man byggt en hel verksamhet runt sin sanning.

Ofta tvivlar jag på min egen kunskap – men egentligen tycker jag att fler borde göra det. Det finns många som hävdar att de vet hur det ligger till, men vilken sanning de bär med sig och driver beror ofta på vilket perspektiv och vilken bakgrund de har, menar jag. Många KRÄVER forskning för att något ska vara bevisat. Men forskning förändras, förnyas och utvecklas hela tiden. Dessutom tittar man ofta på enskilda ämnen/beståndsdelar och drar slutsatser av det. Massmedia skriver lättfattliga sammandrag för att gemene man ska förstå och för att skapa löpsedlar. Men statistik kan vara svårt och komplext att tolka. Och hur vet vi att slutsatserna är korrekta om vi har uteslutit flera faktorer?

Jag har tagit fasta på viss information och litar på vissa personer. Jag har valt min väg. Det finns inget som säger att det är sanningen, men det funkar för mig och jag skulle inte kunna arbeta som coach om jag valde allas olika sanningar samtidigt.

Hos @duegohalsa gäller oprocessad mat, både animalier och vegetabilier, minimalt med gluten och vitt socker. Jag tror också på naturlig rörelse, gärna barfota. Men allra viktigast är samtalet! Samtalet som leder till självkännedom, självkänsla och medvetenhet. Samtalet som kan hjälpa dig att se ditt eget beteende och dina mönster. I min värld är det bara det som kan skapa förändring.

Därför att för långsiktig viktnedgång och hälsouppgång krävs förändring.